Idag drog jag till Borås för att cykla tillsammans med Colting och Pasi. Det var jag, Madde och Jessica från teamet som kunde ställa upp och vara med. Tanken är att Jonas och Pasi skall cykla från söder till norr och samla in pengar till hjärnfonden. 

Rundan blev inte riktigt som planerat, men vad gör det. Vi började i sol och avslutade i regn. Tack för en fin och trevlig runda. Mer info hittar du här. 

Det snygga fotot tog Jessica=)

Har haft lite problem med en ond vrist som har hållit mig ifrån att kunna ta i på cykeln. Idag gjorde jag första testet med nya sulor. Med hopp om en långrunda men med tankar som att dagens pass kunde ta slut redan efter några korta mil. 

Men vristen höll och rundan blev finfin. Startade med HCK och deras Gottskärs runda. Väl kort till fika tyckte jag och tog en slät kopp. Vidare mot Kungsbacka och Fjärås. Där tackade jag för mig och körde backintervaller innan jag tog en runda själv. Vi var väl många i gruppen för att jag skulle kunna hålla rätt puls när jag inte tog vind. Därav fick jag vika av och köra själv. Men det blev några härliga timmar på cykeln och skönt att få ett riktigt distanspass utan mat.

Ett litet foto lånat av Björn Larsen. Vi i Alriksson vet hur man spexar till det;)

Idag har jag ägnat mig åt att leta. Som en detektiv har jag letat efter källan till knarrandet.  Ni som cyklar känner säker igen er. Någon gång per cykelår uppkommer det underliga knarrandet.

Då arbetar jag lite så här… Först tittar jag mig om efter vår otroligt duktiga mek Stefan. Finns han inte i närheten så händer följande. Jag ignorerar. Först när knarret och knäppandet väcker uppmärksamhet och frågor från de jag cyklar med. Samt människor på gatan som vänder sig om när de hör mig från långt håll. När detta händer och knarrandet uppenbarligen inte har gått över fast än jag ignorerar det. Då byter jag strategi. Fast än jag vet att det inte kommer från kedjan så börjar jag alltid där. Rengöring och smörjning. Och fast än jag vet att det skulle vara helt otroligt att det nu öronbedövande knarret skulle gå över, så blir jag sjukt missnöjd och irriterad när jag rullar iväg och upptäcker att det inte alls har gett något resultat. Efter detta brukar en cykeltvätt följa.

Och det var där jag befann mig idag. Och tack godegud, att jag kunde avbryta sökandet efter knarret då det faktiskt försvann efter en mycket noggrann tvätt. Kanske var det sportdryck i något lager, eller en viktig del som håller på att falla i bitar och skulle behövas bytas. Vad vet jag?! Men knarret är borta och både jag och mina träningskompisar är nu nöjda att kunna föra ett samtal i normal samtalston=) 

Helgen i Karlstad blev riktigt lyckad. Jag och min teamkompis Marie Kallfeldt fick både husrum och mat av de schysta Mumierna. Vilket gjorde helgen till mer än bara cykling, riktigt trevligt!

Prolog

Hade haft en lite annorlunda uppvärmning än vanligt och var lite osäker på hur resultatet skulle bli. Kände inte heller att benen "lossade", men utan att tänka mer på det så körde jag bara på. Det sköna tycker jag med att köra prolog är att du kan ta ut dig allt vad du orkar utan att ha tankar som "spara dig, loppet är långt" i huvudet. Och när jag kom över mållinjen kände jag mig i alla fall trött. Det brukar vara en bra riktlinje för att det har gått okej. Det räckte för att knipa första platsen. 

Tempo

Jag var riktigt sugen på att köra årets första tempolopp. Men hade samma känsla som första dagen, att jag inte fick loss benen. Det kändes lite segt. Men jag var glad och laddad. Så det var bara att gasa. Hade Mirella framför mig och jag visste att hon var bra stark. Så när jag började ta in på henne och sen kunde köra om kände jag att det nog gick okej. Men sen, när jag inte hade någon att sikta på framför mig då blev det svårare. Kände att farten avtog och jag vet att jag gjorde en sämre halva av loppet där. Slutade tvåa på etappen, slagen av en norska. Kände mig dock rätt nöjd och har fått mersmak!=)

Foto: Marcus Jonsson

GP

På lördagskvällen ställde jag mig åter på startlinjen. Glad och nervös, det var nu det gällde. Jag förstod att killarna skulle köra på och de tjejer som orkade sitta med skulle inte vara många. Fick en mindre bra start, får långt bak. Men fördelen med denna klunga var att jag kunde snabbt ta mig förbi stora delar av klungan. Och sen sprack det av. Jag orkade sitta med killarna och kunde därav plocka alla spurtsekunder och vinsten. Riktigt skönt! Dessutom var klungan långt efter så fick ett riktigt bra försprång. Var dock något missnöjd med att jag inte tog mig fram längre och satt med de främsta i mål.

Linjet

På söndagen kände jag mig något seg i benen. Trodde faktiskt även här att killarna skulle dominera och bestämma förutsättningarna för loppet. Men vad fel jag hade. Direkt från start seglade två tjejer iväg, och sen två (tre?!) till. Killarna var lugna och jag såg utbrytarna hela tiden. Men tillslut kunde jag inte hålla mig. Gick upp i spets bara för att öka farten lite. När jag tittade bak så var det bara jag och en tjej på min rulle kvar. Klungan hängde inte på. Så efter ytterligare en stund med is i magen (då jag trodde killarna skulle börja köra) fattade jag beslutet om att jag ville vara med där framme. Manade på tjejen bakom mig och körde på. När vi hade några meter kvar till utbrytargruppen så stötte jag. Ville göra det lite jobbigt för de som satt på mitt hjul. Resten av loppet var en mindre rolig historia. Jag och Marie attackerade flera gånger men fick inte oss någon och jag hade så fruktansvärt sega ben att jag inte kunde köra helt själv. Så det blev en spurt och där blev jag tyvärr tvåa. Snacka om att jag grämer mig. Men bra övning. Totalen var aldrig i fara men en vinst är en vinst. Tog totalsegern med drygt 3min och det får jag vara nöjd med.

Ikväll körde vi GP loppet på Hammarö. Vi tjejer startade med herrjuniorerna. Precis som jag trodde sprack fältet snabbt när killarna satte upp farten. Och fast än jag kom väl långt bak i starten så hann jag reagera. Tog mig fram och sen sprack fältet bakom mig. Resten av loppet låg jag med några juniorer och jagade de killar som låg framför. Är nöjd då jag tog tillbaka ledartröjan och drygade ut bra till tvåan.
 

- Posted using BlogPress from my iPad

Då var prologen körd. En kort trevlig bana avverkades i något som nästan skulle kunna anses som solglimtar i det för övrigt rätt gråa vädret. Nu laddar jag inför tempostaren i morgon.
 

- Posted using BlogPress from my iPad

Då var jag hemma i Götet igen. I söndags körde jag GP Stad Roeselare 1.1. Tillsammans med den kvinnliga världseliten. Äntligen börjar jag vänja mig något vid att ha världsmästaren bredvid mig i startfållan. Men det är mäktigt, riktigt mäktigt att få chansen att köra dessa stora tävlingar. Roeselare blev nog den tävling som jag känner mig mest nöjd med. Hyfsat bra ben trots en heldel träning i veckan. Bra känsla i de 23% kullerstensbackarna och jäklar vad jag kunde ta ut mig. Vilken go känsla! Kanonkul att ha fått den känslan i sista racet, att det lossnade. 

Nästa planerade tävling utomlands blir i Spanien i början av juni. Fram tills dess kommer jag tävla på hemmaplan och nästa race blir Hammarö 3-dagars.

Dagarna trillar på här i Belgien. Igår drog jag och Jessica en spontan go 5h runda och idag var det lagtempo på schemat. Känns verkligen som att jag vill passa på att köra och samla timmar tillsammans med tjejerna.

I söndags däremot… Det blev en svart söndag för mig. Jag var laddad till tusan inför tävlingen. Trodde banan kunde passa mig bra och var riktigt på g. Men vad händer då?! Mitt lopp tog slut efter 2km i en stor krasch. Slog sönder cykeln men jag klarade mig bra. Så jäkla surt. Det blev i stället trainer och några fällda tårar.

Men hur är det nu… Bryta ihop och sen komma igen. Yes, det är vad jag gör nu:-)

Lagade punkteringen i sängen…:-)

-Posted using BlogPress from my iPad